Bertil Ringberg vill visa hur stranden förskjutits och Falsterbonäset förändrats under 4 000 år.

”Falsterbonäset – hur blev det till” heter en nyutgiven skrift författad av Falsterbobon och professorn Bertil Ringberg. Skriften innehåller en skildring av hur Falsterbonäset formats och förändrats under cirka 4 000 år. Den beskriver halvöns geologi och hur människor levt, bott och bebyggt Falsterbonäset. – Det började med att jag tyckte att det behövdes en strandförskjutningskarta så att man ser förändringarna. Jag ville nyansera bilden lite och lyfta fram en motvikt till alla de katastrofscenarior kring havsytestigningen som målas upp. Det finns faktiskt hopp om livet på Falsterbonäset, säger Bertil Ringberg. Bertil Ringberg är doktor i kvartärgeologi och har jobbat som jordartsgeolog vid Sveriges geologiska undersöknings Lundafilial. Från 1993 till 2002 var han professor vid Kvartärgeologiska institutionen vid Stockholms universitet. Familjen har bott permanent i Falsterbo de senaste 13 åren. Bertil Ringberg har varit engagerad i Falsterbonäsets naturvårdsförenings styrelse och är i dag ordförande i Måkläppsföreningen. ”Falsterbonäset – hur blev det till” ges ut av Kulturföreningen Calluna. Häftet kostar 70 kronor finns och finns att köpa på biblioteken i Höllviken och Skanör, på Ica i Skanör, hos Asp Bokhandel på Toppengallerian, på Ica Toppen och hos Höllvikens Färg.

(Ur tidningen hallå!)

Skriften innehåller en skildring av hur Falsterbonäset har formats och
förändrats under cirka 4000 år.
Skildringen grundar sig på en beskrivning av halvöns föränderliga geologi och
på hur människor uppehållit sig, bosatt sig och bebyggt Falsterbonäset.
Bertil Ringberg är född samt uppvuxen i Malmö och tog studentexamen
där 1957. Efter studier vid Lunds universitet med doktorsexamen 1971 i
kvartärgeologi fick han tjänst som kartläggande jordartsgeolog vid Sveriges
geologiska undersöknings Lundafilial. Från 1993 till pensionen 2002 var han
professor vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet.
Familjen har bott permanent i Falsterbo de senaste 13 åren. Bertil Ringberg var
styrelse ledamot i Falsterbonäsets naturvårdsförening (FNF) 2005-2012 och är
ordförande i Måkläppsföreningen sedan 2010.

Boken kostar 70 kr och finns att köpa på biblioteken i Höllviken och Skanör, på ICA Supermarket i Skanör, hos Asp Bokhandel på Toppengallerian, på ICA Toppen, och hos Höllvikens Färg.

Har du stort intresse för hur vi Näsetbor har haft det under tider som flytt
och vill hjälpa till att dela detta med oss är du rätt person. Tänk på att
historia inte behöver vara hundratals år gammal utan även 1900-tal
fram till dags datum är ju faktiskt också historia.

Vi behöver din hjälp med nya uppslag till evenemang, föredrag, utställningar med mera. Den ideellt arbetande styrelsen träffas en gång per månad och
har högt till tak vad som gäller olika idéer.

Maila Ingemar H Johansson som är föreningens ordförande,
calluna@tele2.se och anmäl ditt intresse eller ställ dina frågor
om styrelsearbetet.

I dag 171116 man börjat undersöka om det finns möjligheter att ta upp varmt vatten i  gamla borrhål vid Sjöscouterna hus vid Falsterbokanalen. Se bild.  Ett led i att utnyttja den energi som finns i det varma vattnet. Om det sedan är ekonomiskt i förhållande till de kostnader som erfordras för att få upp vattnet och avleda det man ju inte. Att leda ut det i Falsterbokanalen har vid tidigare diskussioner ansetts olämpligt. Till en början skall man forska i hur borrhålet ser ut och inte är skadat genom erosion och förändringar i jordskorpan.  

Ur Callunas bok ”Sanden blev till guld” En mera ovanlig och udda händelse var när man började borra efter olja i Höllviken. På tre platser har man under åren borrat efter varmt vatten, olja och gas. Redan 1938 hade geologiska undersökningar visat att förutsättningar fanns. 1941 skriver man att oljeborrningen i Höllviken är den då största som gjorts i hela Skandinavien. »en klump på 600 kg svenskt stål går ner i det djupa hålet«. På 48 meters djup hittade man skrivkritan, den finns ju i dag bland annat på Stevns klint. Man hittade ingenting på 1200 meter djup då man ännu inte nått de riktiga kritlagren, som var ett av målen i denna undersökning. Vid 1243 meters djup fann man salthaltigt vatten, men det var svårt att få upp, borrhålen var för små. Vid en borrning 1946 var man nere på 1885 meters djup. Saltvatten och olja förekom, dock i så små mängder att man bedömde det som lönlöst att fortsatta i dessa hål. Under 1947 var man nere på 1923 meters djup, men ingenting av det som man ursprungligen letade efter fanns, men de geologiska rönen vid dessa borrningar har gett mycket kunskap och underlag för fortsatt forskning av hur olika årtusenden lämnat sina avtryck. 1971 borrade man åter, men då verkade det som man sökte efter varmt vatten. I en artikel säger man »om vi finner jordvärme skulle man kunna konkurrera med elenergin. Vi borrar nu vid en skola i Höllviken och där skulle man kunna värma upp skolan och flera villor i dess omgivning.« Borrhålet vid Rabyvägen intill Sandeplansskolan fann man vatten som höll 73 grader på 2 608 meters djup. Det gick tekniskt dock inte att lösa, vattnet var för kallt när det kom upp för att kunna användas. Borrningarna i Höllviken avslutades. Det var kanske tur att man inte hittade Någon olja, man kan idag knappt tänka sig våra politiker som oljeshejker.

Ur boken sanden blev till guld Callunas bokserie 2014.

Ljungkyrkan den 6 november 18:30

Samarrangemang mellan Ljungens villaägareförening o Kulturföreningen Calluna

Christian Kindblad visar bilder och berättar om hur det var en gång.

Entré 30 kr kaffe o kaka

Anmälan till  info.ljungensvillaagare@gmail.com