Kategoriarkiv: Aktuellt

Invigning av Omtankens hus i Höllviken

I samband med invigningen av Omtankens hus i Höllviken överlämnade
kulturföreningen CALLUNA tre tavlor med kända Höllvikenmotiv att pryda
lokalerna i huset. Bilder som för tankarna tillbaka till den tid som var.
Överlämnandet  blev mycket uppskattat o man hade många kommentarer
om bilderna.

Höllvikens centrum 1960. Solidar till vänster (numera Coop). Foto: Cederholms foto.

Falsterbovägen med Dansrotundan kring 1930. Mest känt som Nyckelhålet. Foto: Berndt Johnsson.

Bron över Falsterbokanalen 1948.  Lägg märke till det ursprungliga manövertornet till vänster. Foto: Bilder i Syd.

 

Utställning: Stadsportar, tångdiken och lidd

Utställningen finns på Toppengallerian vid skyltskåpen intill Systembolaget under juni och juli. Välkomna!

”Det låter storslaget med stadsportar i Skanör och Falsterbo, men de var mest till för att hålla kor och får borta från grödorna. Alla städer skulle ha någon form av avgränsning mellan stad och land enligt lagen om Landtull från och med 1622. Den kallades även lilla tullen till skillnad från stora Sjötullen. Det var nämligen förbjudet att saluföra varor utanför städerna för då kunde inte staten få sin tull. Den motsvarade närmast vad vi idag kallar moms. Under slutet av 1700-talet mjukades systemet upp och 1811 upphörde dessa tullar helt. Kvar var alla tångvallar och lidd på Näset. Det fanns cirka tre mil tångvallar när det var som mest. De avgränsade städernas mark, vångar och stadsbebyggelse och håller saltvattnet borta från åkrarna. Idag är de geologiska fornminnen och får inte raseras eller tas bort. De var när de byggdes cirka 160 cm höga och en meter breda. Det gick att gå ovanpå dem. Eftersom de inte underhållits har de sakta sjunkit ihop och är på vissa ställen knappt synliga. När man nu planerar för att delvis valla in Falsterbonäset visar det sig att det redan ligger tångvallar på de ställen där dessa behövs. Redan för flera hundra år sedan visste man vad havet kunde ställa till med vid storm och högvatten. Det ursprungliga ordet för tångvall var tångdike, jämför Holländskans dijk, som betyder just vall. Någon gång vände vi på ordet och det blev sin motsats. Förr hamnade man inte i diket med häst och vagn om man hade otur, utan i gropen. Språket förändras ständigt. Ordet lidd är helt enkelt skånska för led, en stig ut ur byn där det behövdes en grind. Här har Roy Larsson samlat ett antal bilder från Callunas Bildbank som illustrerar dessa vallar, lidd och »stadsportar«.”

Södra stadsporten på Sjögatan. Här bytte gatan tidigare namn till Sjövägen. Den kunde ju inte kallas gata utanför stadsplanerat område!

Ännu en grind ut mot Flommen i Falsterbo. Här syns tångvallarnas ursprungliga höjd tydligt.

En ovanlig bild som visar grinden vid Triangeln. Även här fick man alltså stiga ur bilen för att öppna grinden ända fram till 1933 då den nya betongvägen blev färdig.

”Truls i brunnen satte spår” (Ur tidningen hallå!)

Jag har som relativt nyinflyttad börjat läsa kulturföreningen Callunas utmärkta skrifter ”På Ljungen”. Det är ett fantastiskt kulturhistoriskt arbete som Calluna lägger ner för att vi som bor i kommunen ska få ta del av traktens historia. I ett av häftena fastnade jag för ”Truls i brunnen”. Det handlar om Truls Andersson, ofta kallad Nilsson. Ursprungligen skräddare, sedermera fiskare, men han hade en annorlunda bisyssla. Han bodde i ett hus intill järnvägen strax innan Falsterbokanalen. Huset var byggt runt 1850 och hade halm på taket. Järnvägsbolaget var rädda att glöd från loken skulle tända eld på huset, därför erbjöd de sig att betala ett spåntak. Framför huset gick den milslånga vägen mellan Vellinge och Skanör som trafikerades av diligens vilken kom två gånger om dagen. Området bestod mestadels av sankmark och lössand, vilket bidrog till att många strupar kändes torra. Här sålde Truls bier och det var hans bisyssla. Förr i tiden seglade både engelska och ryska fartyg förbi Näset med denna dryck som last. Ibland gick fartygen i sank runt Näset. Det sägs att en av dem som lyckades ”hitta” drycker bland skeppsresterna var Truls. Han förvarade dryckerna i brunnen som var sval, men också en skyddad plats för fjärdingsmannens ”långa arm”. Det hände nämligen att man ”hjälpte” fartygen att gå på grund med hjälp av falska eldar. En ritlärare höll på att rita av grannhuset intill Truls och när han såg teckningen ville även Truls ha en tavla av sitt hus. Då utropade Truls: ”Nä jesgemä sicken en! Di må rita av mi stua og!” Ritläraren svarade: ”Ditt hus är för vardagligt, men må ditt namn gå till eftervärlden, du hederlige och treflige Truls”. Så sant, det gjorde det verkligen. Calluna har skrivit om honom i häftet ”På Ljungen” och han har fått en väg uppkallad efter sig. Trullsibrunnsvägen i Höllviken, och dessutom har Mikael Neumann gjort en sång om ”Truls i brunnen” som finns på albumet ”Nya sånger från Näset”. Nu i modern tid så finns det massor av vattenhål i form av både kafeér och restauranger så ingen behöver ha torra strupar och dessutom är det i Sverige 948 personer som heter Truls. Visst har ”Truls wi brunnen” satt sina spår.

Gästkrönikör: Krister ”Kason” Andersson
Konstnär, reklamman och Skanörsbo.

(Ur tidningen hallå!)

”Det finns faktiskt hopp om livet på Falsterbonäset” (Ur tidningen hallå!)

Bertil Ringberg vill visa hur stranden förskjutits och Falsterbonäset förändrats under 4 000 år.

”Falsterbonäset – hur blev det till” heter en nyutgiven skrift författad av Falsterbobon och professorn Bertil Ringberg. Skriften innehåller en skildring av hur Falsterbonäset formats och förändrats under cirka 4 000 år. Den beskriver halvöns geologi och hur människor levt, bott och bebyggt Falsterbonäset. – Det började med att jag tyckte att det behövdes en strandförskjutningskarta så att man ser förändringarna. Jag ville nyansera bilden lite och lyfta fram en motvikt till alla de katastrofscenarior kring havsytestigningen som målas upp. Det finns faktiskt hopp om livet på Falsterbonäset, säger Bertil Ringberg. Bertil Ringberg är doktor i kvartärgeologi och har jobbat som jordartsgeolog vid Sveriges geologiska undersöknings Lundafilial. Från 1993 till 2002 var han professor vid Kvartärgeologiska institutionen vid Stockholms universitet. Familjen har bott permanent i Falsterbo de senaste 13 åren. Bertil Ringberg har varit engagerad i Falsterbonäsets naturvårdsförenings styrelse och är i dag ordförande i Måkläppsföreningen. ”Falsterbonäset – hur blev det till” ges ut av Kulturföreningen Calluna. Häftet kostar 70 kronor finns och finns att köpa på biblioteken i Höllviken och Skanör, på Ica i Skanör, hos Asp Bokhandel på Toppengallerian, på Ica Toppen och hos Höllvikens Färg.

(Ur tidningen hallå!)

Ny bok: Falsterbonäset – hur blev det till? 70 kr

Skriften innehåller en skildring av hur Falsterbonäset har formats och
förändrats under cirka 4000 år.
Skildringen grundar sig på en beskrivning av halvöns föränderliga geologi och
på hur människor uppehållit sig, bosatt sig och bebyggt Falsterbonäset.
Bertil Ringberg är född samt uppvuxen i Malmö och tog studentexamen
där 1957. Efter studier vid Lunds universitet med doktorsexamen 1971 i
kvartärgeologi fick han tjänst som kartläggande jordartsgeolog vid Sveriges
geologiska undersöknings Lundafilial. Från 1993 till pensionen 2002 var han
professor vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet.
Familjen har bott permanent i Falsterbo de senaste 13 åren. Bertil Ringberg var
styrelse ledamot i Falsterbonäsets naturvårdsförening (FNF) 2005-2012 och är
ordförande i Måkläppsföreningen sedan 2010.

Boken kostar 70 kr och finns att köpa på biblioteken i Höllviken och Skanör, på ICA Supermarket i Skanör, hos Asp Bokhandel på Toppengallerian, på ICA Toppen, och hos Höllvikens Färg.

Kulturföreningen Calluna behöver förstärkning med två styrelsemedlemmar!

 

Har du stort intresse för hur vi Näsetbor har haft det under tider som flytt
och vill hjälpa till att dela detta med oss är du rätt person. Tänk på att
historia inte behöver vara hundratals år gammal utan även 1900-tal
fram till dags datum är ju faktiskt också historia.

Vi behöver din hjälp med nya uppslag till evenemang, föredrag, utställningar med mera. Den ideellt arbetande styrelsen träffas en gång per månad och
har högt till tak vad som gäller olika idéer.

Maila Ingemar H Johansson som är föreningens ordförande,
calluna@tele2.se och anmäl ditt intresse eller ställ dina frågor
om styrelsearbetet.

Ny skrift: Falsterbonäset – hur blev det till? (70 kr)

Skriften innehåller en skildring av hur Falsterbonäset har formats och
förändrats under cirka 4000 år.
Skildringen grundar sig på en beskrivning av halvöns föränderliga geologi och
på hur människor uppehållit sig, bosatt sig och bebyggt Falsterbonäset.
Bertil Ringberg är född samt uppvuxen i Malmö och tog studentexamen
där 1957. Efter studier vid Lunds universitet med doktorsexamen 1971 i
kvartärgeologi fick han tjänst som kartläggande jordartsgeolog vid Sveriges
geologiska undersöknings Lundafilial. Från 1993 till pensionen 2002 var han
professor vid Kvartärgeologiska institutionen, Stockholms universitet.
Familjen har bott permanent i Falsterbo de senaste 13 åren. Bertil Ringberg var
styrelse ledamot i Falsterbonäsets naturvårdsförening (FNF) 2005-2012 och är
ordförande i Måkläppsföreningen sedan 2010.

Skriften kostar 70 kr och kan beställas via calluna@tele2.se.

En mera ovanlig och udda händelse var när man började borra efter olja

I dag 171116 man börjat undersöka om det finns möjligheter att ta upp varmt vatten i  gamla borrhål vid Sjöscouterna hus vid Falsterbokanalen. Se bild.  Ett led i att utnyttja den energi som finns i det varma vattnet. Om det sedan är ekonomiskt i förhållande till de kostnader som erfordras för att få upp vattnet och avleda det man ju inte. Att leda ut det i Falsterbokanalen har vid tidigare diskussioner ansetts olämpligt. Till en början skall man forska i hur borrhålet ser ut och inte är skadat genom erosion och förändringar i jordskorpan.  

Ur Callunas bok ”Sanden blev till guld” En mera ovanlig och udda händelse var när man började borra efter olja i Höllviken. På tre platser har man under åren borrat efter varmt vatten, olja och gas. Redan 1938 hade geologiska undersökningar visat att förutsättningar fanns. 1941 skriver man att oljeborrningen i Höllviken är den då största som gjorts i hela Skandinavien. »en klump på 600 kg svenskt stål går ner i det djupa hålet«. På 48 meters djup hittade man skrivkritan, den finns ju i dag bland annat på Stevns klint. Man hittade ingenting på 1200 meter djup då man ännu inte nått de riktiga kritlagren, som var ett av målen i denna undersökning. Vid 1243 meters djup fann man salthaltigt vatten, men det var svårt att få upp, borrhålen var för små. Vid en borrning 1946 var man nere på 1885 meters djup. Saltvatten och olja förekom, dock i så små mängder att man bedömde det som lönlöst att fortsatta i dessa hål. Under 1947 var man nere på 1923 meters djup, men ingenting av det som man ursprungligen letade efter fanns, men de geologiska rönen vid dessa borrningar har gett mycket kunskap och underlag för fortsatt forskning av hur olika årtusenden lämnat sina avtryck. 1971 borrade man åter, men då verkade det som man sökte efter varmt vatten. I en artikel säger man »om vi finner jordvärme skulle man kunna konkurrera med elenergin. Vi borrar nu vid en skola i Höllviken och där skulle man kunna värma upp skolan och flera villor i dess omgivning.« Borrhålet vid Rabyvägen intill Sandeplansskolan fann man vatten som höll 73 grader på 2 608 meters djup. Det gick tekniskt dock inte att lösa, vattnet var för kallt när det kom upp för att kunna användas. Borrningarna i Höllviken avslutades. Det var kanske tur att man inte hittade Någon olja, man kan idag knappt tänka sig våra politiker som oljeshejker.

Ur boken sanden blev till guld Callunas bokserie 2014.