Författararkiv: mattias.sander

Birgitta Nelson Clauss får kulturföreningen Callunas kulturpenning 2019

I sina bildvävar blandar hon ­traditionell folkkonst med lekfulla symboler, populär­kulturens seriefigurer och det förflutnas gestalter. En ­myllrande bildvärld att utforska.

Birgitta Nelson Clauss

En kulturpersonlighet som verkat här nere under många år och som konstnärligt satt sin speciella prägel på sina alster allt i från gummi, olja, lera, papper och plexiglas och dessutom varit tongivande i konstlivet i stora delar av södra Sverige.

Styrelsen

Visningar av värnen i kanalskogen

Vi fortsätter våra populära visningar av “Per-Albinlinjen” och värnen längs Falsterbokanalen.

Våra speciella visningsobjekt utgörs av ett kulsprutevärn, ett rörskyddsrum och ett större skyddsrum för upp till 24 personer. Därtill berättar vår kunnige guide Bertil Björck om historiken. Anekdoter och kuriosa utlovas!

Vi kan ta emot 25 personer per visning – först till kvarn som vanligt.

Kostnad: 100 kr för vuxen, 50 kr för barn under 15 år. Ett häfte om vandringen och bakgrunden ingår.

Anmälan till calluna@tele2.se via inbetalning till Callunas bankgiro  5470-1248. Ange dag och hur många vuxna/barn ni är.

Turen tar ca 2,5 tim  inkl fikapaus, samling vid kanaltornet kl 11:00.

Inga fler schemalagda visningar för säsongen. Vi återkommer framöver med datum för visningstillfällen för 2020!

Välkomna under jord!

På Ljungen, nummer 70

Ladda hem det senaste numret här…

Kulturföreningen Calluna inför 25 år 2019

En återblick på dessa fantastiska år ger en känsla av »har tiden verkligen gått så fort«. Föreningen har nu sitt 70:e nummer av På Ljungen som du precis läser och vi tänkte göra en sammanfattning av både föreningens verksamhet och tidningens innehåll genom åren. Vi har nu lite över 600 medlemmar har gett ut 18 böcker under denna tid. Kulturstipendium och bidrag till ungdomar i Vellinge…

Formel 1 på sjöbottnen – Höllviken töms på vatten och asfalteras!

Från en artikel 1934. Läs mer i nr 63 2016 om detta tänkta …

”En levnadsberättelse om Knösabonden Olof Jeppson o hans hustru Stina”

Invigning av Omtankens hus i Höllviken

I samband med invigningen av Omtankens hus i Höllviken överlämnade
kulturföreningen CALLUNA tre tavlor med kända Höllvikenmotiv att pryda
lokalerna i huset. Bilder som för tankarna tillbaka till den tid som var.
Överlämnandet  blev mycket uppskattat o man hade många kommentarer
om bilderna.

Höllvikens centrum 1960. Solidar till vänster (numera Coop). Foto: Cederholms foto.

Falsterbovägen med Dansrotundan kring 1930. Mest känt som Nyckelhålet. Foto: Berndt Johnsson.

Bron över Falsterbokanalen 1948.  Lägg märke till det ursprungliga manövertornet till vänster. Foto: Bilder i Syd.

 

Utställning: Stadsportar, tångdiken och lidd

Utställningen finns på Toppengallerian vid skyltskåpen intill Systembolaget under juni och juli. Välkomna!

“Det låter storslaget med stadsportar i Skanör och Falsterbo, men de var mest till för att hålla kor och får borta från grödorna. Alla städer skulle ha någon form av avgränsning mellan stad och land enligt lagen om Landtull från och med 1622. Den kallades även lilla tullen till skillnad från stora Sjötullen. Det var nämligen förbjudet att saluföra varor utanför städerna för då kunde inte staten få sin tull. Den motsvarade närmast vad vi idag kallar moms. Under slutet av 1700-talet mjukades systemet upp och 1811 upphörde dessa tullar helt. Kvar var alla tångvallar och lidd på Näset. Det fanns cirka tre mil tångvallar när det var som mest. De avgränsade städernas mark, vångar och stadsbebyggelse och håller saltvattnet borta från åkrarna. Idag är de geologiska fornminnen och får inte raseras eller tas bort. De var när de byggdes cirka 160 cm höga och en meter breda. Det gick att gå ovanpå dem. Eftersom de inte underhållits har de sakta sjunkit ihop och är på vissa ställen knappt synliga. När man nu planerar för att delvis valla in Falsterbonäset visar det sig att det redan ligger tångvallar på de ställen där dessa behövs. Redan för flera hundra år sedan visste man vad havet kunde ställa till med vid storm och högvatten. Det ursprungliga ordet för tångvall var tångdike, jämför Holländskans dijk, som betyder just vall. Någon gång vände vi på ordet och det blev sin motsats. Förr hamnade man inte i diket med häst och vagn om man hade otur, utan i gropen. Språket förändras ständigt. Ordet lidd är helt enkelt skånska för led, en stig ut ur byn där det behövdes en grind. Här har Roy Larsson samlat ett antal bilder från Callunas Bildbank som illustrerar dessa vallar, lidd och »stadsportar«.”

Södra stadsporten på Sjögatan. Här bytte gatan tidigare namn till Sjövägen. Den kunde ju inte kallas gata utanför stadsplanerat område!

Ännu en grind ut mot Flommen i Falsterbo. Här syns tångvallarnas ursprungliga höjd tydligt.

En ovanlig bild som visar grinden vid Triangeln. Även här fick man alltså stiga ur bilen för att öppna grinden ända fram till 1933 då den nya betongvägen blev färdig.

“Truls i brunnen satte spår” (Ur tidningen hallå!)

Jag har som relativt nyinflyttad börjat läsa kulturföreningen Callunas utmärkta skrifter ”På Ljungen”. Det är ett fantastiskt kulturhistoriskt arbete som Calluna lägger ner för att vi som bor i kommunen ska få ta del av traktens historia. I ett av häftena fastnade jag för ”Truls i brunnen”. Det handlar om Truls Andersson, ofta kallad Nilsson. Ursprungligen skräddare, sedermera fiskare, men han hade en annorlunda bisyssla. Han bodde i ett hus intill järnvägen strax innan Falsterbokanalen. Huset var byggt runt 1850 och hade halm på taket. Järnvägsbolaget var rädda att glöd från loken skulle tända eld på huset, därför erbjöd de sig att betala ett spåntak. Framför huset gick den milslånga vägen mellan Vellinge och Skanör som trafikerades av diligens vilken kom två gånger om dagen. Området bestod mestadels av sankmark och lössand, vilket bidrog till att många strupar kändes torra. Här sålde Truls bier och det var hans bisyssla. Förr i tiden seglade både engelska och ryska fartyg förbi Näset med denna dryck som last. Ibland gick fartygen i sank runt Näset. Det sägs att en av dem som lyckades ”hitta” drycker bland skeppsresterna var Truls. Han förvarade dryckerna i brunnen som var sval, men också en skyddad plats för fjärdingsmannens ”långa arm”. Det hände nämligen att man ”hjälpte” fartygen att gå på grund med hjälp av falska eldar. En ritlärare höll på att rita av grannhuset intill Truls och när han såg teckningen ville även Truls ha en tavla av sitt hus. Då utropade Truls: ”Nä jesgemä sicken en! Di må rita av mi stua og!” Ritläraren svarade: ”Ditt hus är för vardagligt, men må ditt namn gå till eftervärlden, du hederlige och treflige Truls”. Så sant, det gjorde det verkligen. Calluna har skrivit om honom i häftet ”På Ljungen” och han har fått en väg uppkallad efter sig. Trullsibrunnsvägen i Höllviken, och dessutom har Mikael Neumann gjort en sång om ”Truls i brunnen” som finns på albumet ”Nya sånger från Näset”. Nu i modern tid så finns det massor av vattenhål i form av både kafeér och restauranger så ingen behöver ha torra strupar och dessutom är det i Sverige 948 personer som heter Truls. Visst har ”Truls wi brunnen” satt sina spår.

Gästkrönikör: Krister ”Kason” Andersson
Konstnär, reklamman och Skanörsbo.

(Ur tidningen hallå!)